På den långa bänken vid piren
Sitter en gammal man
Med hatten full av minnen
Från dagar som kom och försvann
Han tänder cigarren och njuter
Och någon sätter sej bredvid
Så kryddar dom sina historier
Som barn av en annan tid
Men jag vet inte vem han är
Eller varifrån han kom
Och vart han är på väg någonstans
Vet jag heller inget om
Men det kunde varit vem som helst
Som suttit där och tänkt
Och berättat anekdoter
På livets ljugarbänk
Genom parken går en kvinna
På väg hem via hoppets torg
Till en nerrullad hyresrätt
Där hon bor med sin stora sorg
Och hon gråter utan tårar
Och hjärtat dunkar och slår
Där hon vakar ensam i natten
Och räknar hundra vita får
Men jag vet inte vem hon är
Eller varifrån hon kom
Och vart hon är på väg någonstans
Vet jag heller inget om
Men det kunde varit vem som helst
Som brottas med ditt liv
Som önskat sej något bättre
Av livets lotteri
En ung man står vid en korsning
Utanför sitt barndomshem
Längtar bort till den stora världen
Ifrån Smålands Jerusalem
Ännu blåser vinden i ryggen
Längs vägen finns inte en törn
Han kan aldrig riktigt ana än
Vad som väntar runt nästa hörn
Och jag vet inte vem han är
Eller varifrån han kom
Och vart han är på väg någonstans
Vet jag heller inget om
Men det kunde varit vem som helst
Som tagit varje liten chans
Och följt sina stora drömmar
Medans tiden ännu fanns
Det bor en dansande prinsessa
På solen och vindarnas ö
Och nätter kom och dagarna gick
Och hon vattnade sina små frön
Och i sin skönaste fotölj
Sitter Morfar med sin sång
Försöker skarva ihop sitt liv
Och skriver sin följetång
Men jag vet inte vem han är
Eller varifrån han kom
Och vart han är på väg någonstans
Har jag bara en aning om
Men det kunde varit du och jag
Som satt alla dessa spår
Från en pilgrim på sin vandring
Genom tillvarons alla snår