Hon mättade min första hunger
Och gav mej mitt tilltalsnamn
Innan min tanke kunde minnas
Så slöt hon mej ömt i sin famn
Hon vakade över min ande
Och följde vart steg jag tog
Och skyddade mej mot faror
Lång mer än vad jag förstod
Så levde hon sitt korta liv
Så att alla fick det bra
Hon hade fått gåvan att tjäna
Och hon gav bort den varje dag
Hon var oxen som drog hela lasset
Och ett korn av jordens salt
Hon var min allra första kärlek
Och kvinnan bakom allt
Och jag föll och skrubbade knät
Och hon plåstrade om mina sår
Och sydde mej nya kläder
Till Valborg varje vår
Hon fanns där alltid så nära
Jag behövde inga nycklar hem
Om jag så kom hem mitt i natten
Stod hon och väntade på mej
Så levde hon sitt korta liv…..
Hon såg blommor längs alla vägar
Det var typiskt för hennes sätt
Bland Lupiner och Liljekonvaljer
Fick hon snabbt ihop en bukett
Allt har för länge sedan vissnat
Nu vårdas minnena i mitt rum
Och hennes spruckna levingitarr
Hänger där tyst och stum
Så levde hon sitt korta liv…..
Hon berättade om våra släktband
Om stamträdets varje gren
Om sin far som tog värvning i kriget
Men blev omvänd i frälsningsarmén
Hon tog hand om sina sjuka fäder
Stod bakom sin älskade man
Bakade brödet och fostrade barnen
Och undrade vart åren försvann
Så levde hon sitt korta liv….