Om barnet i oss som försvann längs vägen
Om barnet i oss som försvann längs vägen
Förlorat barn
Du var en slumrande skönhet
Som väcktes ur sin sömn
Med en doft av ren magi
En förunderligt vacker dröm
Med ögon som glittrande stjärnor
Och ett hjärta av ädel metall
Och en hud len som sammet
Och en tanke klar som kristall
Men det var länge sedan nu
Du var det vackraste dom sett
Nu hänger en spegel på väggen
Där åren tagit ut sin rätt
Så långt borta men ändå nära
Finns ett barn som lever än
Men jag har tappat dej på vägen
Försökt att hitta dej igen
Och var morgon var världen ny
Och ditt äventyr utan slut
Och medans tiden sprang iväg
Fångade du den var minut
Ditt skratt lät som ljuv musik
Och du formade helt nya ord
Och du föll men reste dej upp
Och tog ditt första steg i tro
Men det var länge sedan nu…..
Har du ochså känt en saknad
I denna cyniska verklighet
Av godtrogen forhoppning
Och efter nyfiken salighet
Har du ochså känt dej vilsen
Och lekt med tanken ibland
Att försöka hitta tillbaka
Till barnet som försvann
Men det var länge sedan nu….