Ifrån vår moders kropp
Kom vi till liv en dag
Ifrån en tidlös plats
Till vårt första andetag
För att resa en sekund
Mot ett oändligt mål
Vid vintergatans utkant
Och rymdens svarta hål
Så ropar vi från mörkret
Av smärtan att finnas till
Strävar vi mot ljuset
Tills tvivlet tiger still
I en befriad förnimmelse
Så fyller vi vårt krus
Hörs ekot från andra sidan
Försvinna i tidens brus
Blir vi stumma av förundran
Av denna vackra värld
Drivs vi av en längtan
Vad vårt hjärtat än begär
Från estraden i vår teater
Hörs en gammal sång
Skriver vi samma mening
I evigheten lång
Så ropar vi från mörkret….
Så fortsätter mysteriet
Som aldrig får sitt slut
Där frågorna går i arv
Från livet här förut
Och när ljuset syns i tunneln
Och blott vårt stoft är kvar
Möter vi dessa själar
Som blev vårt enda svar
Så ropar vi från mörkret…..