Han var en fridsam man
Det var något av hans sigill
Han levde det liv han lärde
Och vände andra kinden till
Han hade rötter från en annan tid
Från en bruksort i Västmanland
Och han hade sin systrar kvar där än
Och vi hälsade på där ibland
Han var en trogen man
I det stora och det lilla
Han läste och skrev ner sina tankar
I sin kammare tyst och stilla
Han hade rötter i en väckelse
Från seklets noll noll tal
Så följde han vägen i sin faders spår
Genom livets alla kval
Han var en enkel musikant
Utan stora ord och gester
Och han försökte lära mej noter
Och jag spelade i hans orkester
Jag har hans dragspel kvar hos mej
Ett Excelsior från Italien
Och en sång att spela tillsammans
Den dagen då vi ses igen
Han var en känslig man
Man kunde se det i hans blick
Han bar på något tungt ibland
Det var något av det som jag fick
Han tog mej med på sin resa
Mot en känsla av rotlöshet
Som dröjt sej kvar som en ton i mej
Genom dagar av sorglöshet
Han var en enkel musikant…..
Han var en tålmodig man
Visste att allting kunde brista
Han trodde på stora under
Men prövades in i det sista
Jag har mina rötter i honom
Men kunde aldrig bli som han
Jag är ett barn av en annan tid
Och en enkel musikant
Han var en enkel musikant…..
En enkel musikant
En enkel musikant