Det åker en bil sakta över slätten
En kärnfamilj i en Saab combi kupé
Utan bälten och stolar för barnen
Och jag räknade på fingrarna till tre
Svartvita minnen från det goda landet
Av röda vågor och vänstertrafik
Där dom rev dom fattiga kvarteren
Och byggde ett folkhem av eternit
Och året var 1967
Tåget kommer & det dunkar mot rälsen
Bakom dungen där vår tegelvilla låg
Och på rasten bytte vi våra bilder
Och jag räknade alla stjärnor jag såg
Blekta minnen av bruna nyanser
Och gröna vågen som växte sej stark
Då alla frälsta hade möten i tälten
& dom förlorade gick till folkets park
Och året var 1973
Jag lämna hemmet i en blå Ford Escort
Körde mot världen som rustade ikapp
Ett skott i ryggen & vår oskuld försvann
Jag räknade ner & tiden kändes knapp
Starka minnen av färger och neonljus
Och av vågorna som ebbade ut
Och Jesus Kristus som aldrig kom tillbaka
Och kalla kriget som skulle nå sitt slut
Och året var 1986
Der står en Opel och rostar i regnet
Med en man och hans brustna illusion
Och muren var nu riven i Berlin
Jag försökte lösa min egen ekvation
Filmade minnen från barnens första år
I sista vågen av ett långt millennium
Och hela jorden krympte till en by
Med nya religioner och mysterium
Och året var 1995
Nu står en taxi och väntar på gatan
Du kan välja själv vart den ska gå
Allt är möjligt men åren försvinner
Jag slutade räkna vid tvåtusentvå
Går vid stranden som får mej att minnas
Och vågorna dom avlöser varann
Den nya tiden är här för att stanna
Och pojken har nu blivit en man
Som slutade räkna vid 2002